När jag var liten fick jag ett munspel av far
På inrådan av farfar som musikalisk var
Ge grabben ett munspel så spelar vi duett
Sa farfar som spelte på escornet

När farfar satt i källaren å blåste sig blå
Blev farmor förtvivlad å faster också
En dag när faster träffat en riktigt stilig man
Kom han å träffa farfar men blev blek å försvann

Vi övade i källaren min farfar å jag
Då gjorde jag en visa som verkligen var bra
Den hade fyra toner å lät underbar
Jag tror att de var ungefär så här den var

Vi tutade å blåste med känsla å med darr
Så duvorna på taket fick öronkatarr
Men farfar bara öste på
Han spelte som i trans
Å duvorna bosatte sig någon annan stans

När farfar blev för gammal då avled han till sist
Då tystnade musiken å allt blev trist
Men ännu när jag tänker på förfulliga dar
Då blåser jag i anden om en liten fanfar