Völund han var fast, och timmen den var sen,
Han kunde inte fly, de hade stympat smedens ben!
Men hämnden skall bli min, han lovar och han svär,
Kung Nidud skall få se vem han bråkar med,
Hämnden är här!

Niduds söner två, tyst i lönndom kom,
Bara för att få ta Völunds rikedom!
För smeden ägde guld, och de böjer sig att ta,
Han tar sitt bästa svärd, och med enda slag,
Huvuden av!

Mitt hat det ligger här och gror,
Min hämnd blir värre än du tror,
Jag krossar allt vad du har kärt!

Kungens dotter kom, han bjöd henne mjöd,
Så somnar hon in, vid smedjans heta glöd!
Hon märker ingenting, när han tar henne som sin
Kung Nidud skall få se vem han bråkar med,
Hämnden är min!

Nidud lyssna nu, dina söner är till mull,
Jag flyger snart iväg på vinge smidd av guld!
Din dotter bär mitt barn, i din egen hall,
Kung Nidud vet numer vem han bråkar med,
Hämnden är all!