Jag reste över bergen att finna mig en vän
Men vänner fanns där inga, men fullt av dystra män
Som inte ville någon väl, så fullt av list och svek
Mordiska blickar som aldrig vek

Vilsen likt en pil som missat sitt mål
Det började med en viskning som blev till ett vrål

Gå, och kom inte tillbaka
Du blir aldrig en utav oss
Gå, här finns inte din maka
Så spring för ditt liv eller slåss

Långt bortom mörka bergen där mötte jag en man
Som slog mig ner till marken, tog guldet och försvann
Jag tänkte söka och finna denna man
Och för alltid stoppa känslan av nederlagets skam

Jag höll ryggen fri och hade vaksam blick
Ändå var stryk det enda jag fick

Hemåt över bergen, slagen, full av blod
Hela vägen diktar jag, en sång om hjältemod
Så alla kommer tro, en hjälte stor är jag
Jag kommer att bli hyllad, till Ragnaröks dag

Men sanningen kommer alltid ifatt
Deras röster inom mig, dag som natt