Låt tystnaden bero, om den skänker stilla ro
Din tanke aldrig fri, om ensam vill förbli
De ser de sår du bär, och den syn som du beklär
Känner smaken av ditt guld, för i slag finns ingen skuld

Vän vid vän och för varandra
Den enes död
Stolta går mot döden fram
Den andres bröd
Vän vid vän mot en tyrann
En sol som brinner röd
Vän vid vän och för varandra
Vän vid vän och för varandra

De vänner som jag har, är de jag vill ha kvar
Efter alla dessa år, så står de där jag står
Och dom går den väg jag går, får samma sår jag får
Ser det som jag ser, och sakta blir vi fler

Låt lögnen tyst bero, och låt dem bara tro
Om du säger som det är, så ger det dig besvär
Du kan aldrig få, dem riktigt att förstå
Deras tankar är i svart, och har så alltid vart