Bär min gitarr,

skolan är slut

och jag går Prästgatan fram

jag vill att du

ska förstå att jag gör nåt med all den tid

då jag är själv

du förstår nog att det blir ganska mycket tid

för mig så finns det äckligt mycket tid



Ett tomt fodral, för ingen frågar

någonsin mig om min gitarr

som är så tung

den ger mig blåsor och den plågar mig

påminner mig

om att jag aldrig har gjort rätt för mig

att jag aldrig lärt mig spela på den



Och du säger, att Dreijer säger

"gitarren är en sliten mansrelik,

en symbol för patriarkatets förtryck"

och jag säger ingenting, jag tittar ner



Jag säger ingenting jag tittar ner

hur den vilar tungt och vasst mot mina ben

och hur fodralet matchar mina byxor fel