Monsunen hade passerat

vinden smekte stillsamt ditt hår

tiden krympte nu skulle vi leva

den sista timmen i råttans år


Jag var den lyckligaste människan på jorden

men det var ingen som ville förstå

tiden krympte vi sparade på orden

den sista timmen i råttans år


Med en kyss så öppnades flödet

fast vi talade olika språk

tiden krympte du trodde på ödet

den sista timmen i råttans år


Om jag vill fortsätta drömma om natten

om jag vill fortsätta måste jag gå

du var min eld du var mitt vatten

den sista timmen i råttans år

i råttans gyllene år