Jag har suttit i soffan till långt

in på nätterna,

Stirrat tomt i min tv och

liknat servetterna

som ligger kvar,

när allt det goda har dukats av!



Jag har sprungit i kyrkor och

läst med i texterna

Lyssnat på en predikan och

sloknat som växterna,

som saknar ljus

Kanske står på fle plats,

i fel hus?



Drabba mig,

gör vin av mitt vatten här

Drabba mig,

blås på glöden

nog finns den där

Bortom allt mitt förnuft,

det jag vet

Bortom tankar om andlighet

Som tröst ur det vemodigt blå

Kan du drabba mig så?



Jag har rest runt i Sverige och

stått på perrongerna

Väntat på något slag av

förlossning och sångerna

har handlat om

ett tåg som snart måste

rulla igång



"Jag är rädd för ett liv som nöts

bort bland detaljerna,

att jag ska blanda ihop ansvar

med attiraljerna

de nya krav som följer

med det man äger och har"



Drabba mig,

gör vin av mitt vatten här

Drabba mig,

blås på glöden

nog finns den där

Bortom allt mitt förnuft,

det jag vet

Bortom tankar om andlighet

Som tröst ur det vemodigt blå



Drabba mig,

fort innan jag ångrar mig!

Drabba mig,

ljuset förblindar

och skrämmer mig

Bortom jakt, ambitioner

och kamp

Bortom hets, positioner

och kramp

Som en fisketur med pappa när

fjärden låg där blank

Som första kyssen i vår trappa,

min arm i hennes svank

Som tröst ur det vemodigt blå

Kan du drabba mig så?