Jag föddes liten och blå, precis som en människa 

Jag skapades av ett team av de främsta 

hjärnorna på Hoffman la Roche i Schweiz 

Som hellre tjäna en slant än gjorde nått åt AIDS 

Min uppgiften löd: Du ska få folk å sova 

om man tar dig ska det känns som om man fått en gåva 

Så de packade ner mig, och alla mina bröder, 

och skeppa oss ut till alla som behövde 

Till slut så hamna vi på, en hylla på ett sjukhus 

Varningen sa blanda oss och du får ett sjukt rus, 

men när vi skrevs ut var det till en ensam själ 

Som bar på en krossad dröm om att få leva väl, 

hon slets ihjäl kunde knappt försörja sin son 

Fattigdomen var ett faktum som höjde nivån 

Både stress och oro som höll henne vaken, 

hon tiggde till doktorn om han kunde göra nåt åt saken 

Och doktorn sa är det svårt, ja då tar du två 

så hamna jag där stående i hennes badrumsskåp 



Dom kallar mig en sövare 

Dom kallar mig bedövare 

Dom säljer mig och sväljer mig jag är en riktig dödare 

Alla vill ha mig för jag är så populär 

Ingen är billigare på gatan än Roppen är 

Alla vill ta mig, glömma bort sina problem 

Men jag vet för jag förvandlar era hjärtan till sten 

Men ni vill ha mig för jag är så populär 

Ingen är billigare på gatan än Roppen är 



Och kvinnan hade en son, han var väl sexton 

Även han med problem, eller så sa rektorn 

Han fick bara skäll, (öh) inget vänligt prat 

Han var dum, han var lat, det var ett ständigt tjat 

Och sonen var trött, och önskade helst av allt att fly 

Men rektorn var sträng, och sa han hade fel attityd 

Han fick bottenbetyg, han var stökig och bråkig 

Han rökte i smyg, och han skötte sig dåligt 

Hans kassa självkänsla, växte till hat 

Rektorn tog näven i bordet och sa: Kom ej tillbaks 

Rektorn ringde hem till Jens mamma med detsamma 

Och berättade bland annat att han var mäktigt förbannad 

Så mamma behöver nu äta två av mina blå bröder 

För att få det gå över hon står och gråter och blöder 

Vid badrumsskåpet, med Rohypnollådan i handen 

Hon tappa den på golvet det var där sonen fann den (ey yo) 



Sonen vaknar tidigt och går in på dasset 

Han hittar mig på golvet och sköljer ner mig med vatten 

Han stapplar in i köket och hittar mammas vodka 

Han dricker allt han orkar, så förbannat korkat 

För jag och spriten blandas i magen så rakt upp i hjärnan 

Jag börjar få honom att känna sig svag och avskärmad 

Han tittar sig i spegeln, men hans ögon är blanka 

Han försökar å fatta men får rätt grötiga tankar 

Nu känns det som hatet han bär på kommer explodera 

Han resonerar, allt är bara rektorns fel, att han är så jävla förbannad 

Känner sig helt förtappad, han plockar fram en kniv 

och han försöker gå men han vacklar 

Han trillar ihop, råkar sticka kniven i magen 

Mamman hör ljudet och springer ut i köket yrvaken 

Hon gallskriker högt nog att höras i Schweiz 

Ironiskt att det krävs så lite att förstöra sig själv 



De kallar mig en sövare 

De kallar mig bedövare 

De säljer mig och sväljer mig, jag är en riktig dödare 

Alla vill ha mig för jag är så populär 

Ingen är billigare på gatan än Roppen är 

Alla vill ta mig, glömma bort sina problem 

Men jag vet, för jag förvandlar era hjärtan till sten 

Men ni vill ha mig för jag är så populär 

Ingen är billigare på gatan än Roppen är 



Så bara glöm dina problem, jag gör ditt hjärta till en sten 

Och vill du fly så bara ta, för jag är billigast i stan 

Och jag har flera många namn, jag söver ner ert långa land 

Så glöm bort allting som e bra, om de e mig som du vill ha 

(Va fan)