I natt har jag vandrat från Hedsunda by,

där jag  fåfängt bönföll om hägn,

mina glappande skor äro tunga som bly

av träckstänk och midnattsregn.



Jag kom från tjuvarnas gråstensborg,

där min skugga var min kamrat.

Där var år av grubbel och månaders sorg

och nätter svarta av hat.



Ty jag älskade strid med sten och kniv,

och log åt jämmer och sår

och till sist så tog jag en kvinnas liv,

och satt fången i långa år.



Och vid Kersnas tjärn, nedom Hävamo brant

jag ville ur livet fly,

när den drivande månens guld föll grant

över strändernas gungande fly.



Men inom mig är det något som inte vill dö

och som hatar att leva ändå

det är bittert att kvävas i  kvällsvart sjö,

och bittert att levande gå,

och känna hur eländet suger en ner,

tills man andas med bara hat

fast solen lyser  fast sommaren ler

det är bittert, bittert, kamrat!