Vi stod där under broarna som leder

från ditt till mitt

Du sträckte fram din hand mot mej

och jag sa att är ditt

Då ville du att jag skulle förstå

varför du gick

”För att allting är för vackert” –

sen sänkte du din blick



Dolores sjunger så tyst och klart

Hennes läppar rör sig så underbart



Vi rör oss över taken som två spöken

hand i hand

Hon säger att hon vill slösa upp sitt liv

med mej ibland

Inte alltid, inte aldrig – inte närmare än nu

”För att allting är för vackert och jag är

samma sort som du



Dolores sjuger så tyst och klart

Hennes läppar rör sig så underbart

Hon ska bli min nu, eller nästa gång

Jag ska bära henne i min nästa sång