Jag är inget barn nu, 

jag kan klara mig så bra!

Jag ska visa dem nu.

Jag ska gömma tårarna,

jag kan, jag kan.



Jag vill inte höra, 

är för stor för att tro.

Det är bara sagor,

det finns ingenting som

tro och hopp och stoft högst upp.



Fast jag vill, 

är det så svårt att förstå.

Jag vill,

men fattar inte ändå.

Jag vill, jag vill, jag vill.



Lena: Peter Pan.

Älvguldsstoft.

Barnsligt nonsens!

(Lena gråter)

Hö! Tingeling! 

Det är sant.  



Nu kan jag förstå det,

och nu måste jag tro.



Lena: Åh nej, alltihop är mitt fel.



Alla vackra sagor, 

i en värld av sommarblommors doft!



Lena: Jag är såå ledsen...



Guldsstoft.



För jag vill,

jag har plötsligt förstått.

Jag vill,

för jag kan se det du ser.

Jag vill - försöka att flyga.