Sitter här på en öde ö ute i ingenting 

Strandad här, försiktigt ser jag mig omkring 

Önskar att jag kunde komma hem 



Tiden går, dagar blir till nätter, veckor blir till år 

Men jag blev väldigt glad det tror jag ni förstår 

När min enda önskan om en vän 

Plötsligt slog in, jag hörde ju röster som närmade sig 

Men när dom kom fram, förstod jag rätt snart vad som väntade mig 



Allihop är kannibaler och rivaler 

Vi lever av varann 

För att vi ska överleva kan vi sleva 

I oss av varann 

Jag trodde att det var en saga 

Sagan den var sann 



Känner hur vattnet runt omkring mig börjar koka upp 

Känner hur det spänner i min tunna kropp 

Jag kan inte bli mycket till mat 



Konstigt nog är jag inte rädd snarare är jag glad 

Ligger här bland kryddor och en massa blad 

Och suger i mig utav deras prat 

Jag tänker på hur allting var innan dom kom till min ö 

Förut så ville jag, nu vill jag alls inte dö 



Allihop är kannibaler… 



Jag sväva sakta uppåt och jag såg hur dom festade på min kropp 

Då förstod jag att vi gör samma sak och allt mitt hopp försvann 

Vi lever inte för eller med utan av varann 



Allihop är kannibaler…