Psalm i januari (L. Winnerb?ck, januari 1997)


     G                            Cadd9                    G
Fenomena, Du st?r tidl?s mellan bj?rkarna i frostat vinterh?r.
                             Cadd9                         Am     D
Fenomena, Du ?r tusental av nykterhet, och svaren d?r jag g?r.
      Em                          D
Lika jungfrulik som morgonen, om v?ren, bortom stan.
      Am                            Cadd9                     D
Lika liten som ett sommarregn, f?r dom som inte h?rde vad Du sa.
            G                               Hm
H?r lever dr?mmen om "det st?rsta", som en bubblande vulkan.
             Am                                 D                           G      Cadd9
Jag g?r och s?ger till mig sj?lv: Snart ?r det v?r. D? faller regnet, inte jag.




Fenomena, Du ?r vakan ?ver m?nskobyn, och flykten d?rifr?n.
Fenomena, Dina ?nglar sjunger k?rlek, under m?nen, ner vid ?n.
H?r v?xer tystnaden till vakuum, i betong och korridor;
vi gl?mde bj?rkarna, och ?nglarna i sn?n. Och vissa tror att Du f?rsvann.
Gl?mskan h?rjar fritt och spottar skr?ck p? fr?ken Sv?r.
Och Hj?rter Dam g?r runt och k?mpar f?r att inte bli n?nting man tar sig an.


Fenomena, Du ?r lugnet som en s?ndag sprider ut p? alla torg.
Fenomena, Du predikar lika brinnande om gl?dje, som om sorg.
Lika sj?lvklart spricker isen, som den frusit till en g?ng,
och Du spelar sk?despelet g?ng p? g?ng. Men har vi l?rt oss n?nting alls?
Det ?r n?tt och j?mt att vi kan ?lska i betong,
och lika h?rt, som Dina ?nglar sjunger vackert, stramar gl?mskan om min hals.


G    Cadd9    Am    D/F#    Hm    Am    D    G


Fenomena, Du st?r tidl?s mellan bj?rkarna, och str?cker ut Din hand.
Fenomena, Du ?r Leva, l?ta leva, lite lugn i Leva land.
Lika jungfrulik som morgonen, om v?ren, bortom stan.
Lika v?ldig som ett ?skmoln, n?r Du d?nar ?ver sovande kvarter.
H?r lever dr?mmen om "det st?rsta", som en bubblande vulkan.
Snart spricker isen ?ver ?n. Du viskar tyst: L?ngt bortom rikedom finns mer.