Du ser dig själv i en grav, bara nakna andetag
Saknar luft, en andedräkt, har alltid varit lika svag
Ser din sorg, du flyr din eld. Blundar kallt men ser ändå
Från hjältars röst hörs ingenting, varför är det alltid så?

Ingenting är som förut, ingen början inget slut
Du söker svar fast du redan vet den väg du går tar dig aldrig ut
Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger
Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker

Du viskar till dig själv i smyg att aldrig kasta av din sköld
Medan lögner håller stånd värms blodet upp att hålla köld
Medan ögon ser en dröm, håller kylan luften kall
Allt omkring som bar ditt namn, obevekligt går mot sitt fall

Ingenting är som förut, ingen början inget slut
Du söker svar fast du redan vet den väg du går tar dig aldrig ut
Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger
Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker

Du ser dig själv i en grav, bara nakna andetag
Saknar luft, en andedräkt, har alltid varit lika svag
Ser din sorg, du flyr din eld. Blundar kallt men ser ändå
Från hjältars röst hörs ingenting, varför är det alltid så?

Ingenting är som förut, ingen början inget slut
Du söker svar fast du redan vet den väg du går tar dig aldrig ut
Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger
Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker

Ingenting är som förut, ingen början inget slut
Du söker svar fast du redan vet den väg du går tar dig aldrig ut
Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger
Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker