stiger ur gyllene skyar;

här står fasta mot fienders band,

komna ur skogar och byar,

ja, folket som blödde, när utländska hopar

vår torva förödde, ta till samling vi ropar:

Folk i gevär! Folk i gevär! 



Stulen är arbetarnas mänskorätt,

stulen är kraften och mödan;

trots att man skönaste löften gett,

gråta de små efter födan!

För svältande skaror som fegt man förådde

- mot guldmaktens snaror,

tyranner som rådde:

Folk i gevär! Folk i gevär! 



Ja, låt oss bli ett folk i gevär ända tills friheten vinnes;

blåklädda led nu sin trohet svär, skönare lösen ej finnes!

I takt vi marscherar mot skenet i öster

och snart repeterar mångtusende röster:

Folk i gevär! Folk i gevär