Som blågrå dyning bohusbergen rullar

I ödsligt majestät mot havets rand

Men mellan dess kala urtidskullar

Är bördig jord och gammalt bondeland

Dit tränger Skagerack med blåa kilar

Och strida strömmar klara som kristall

Och lummig lövlund står med björk och pilar

Och ask och ek vid ladugård och stall

Kom, Rönnerdahl till Ängön nu om våren!

Nu häckar ejder, gravand, mås och trut

I vildrosbuskarana och björnbärssnåren

Har finkarna och mesarna tittut

På slånens taggiga och svarta grenar

Syns inga gröna blad, med knopp och blom

Som breder över gråa gärdsgårdsstenar

Ett pärlstrött flor av snövit rikedom

Kom ut och lufta vinterdävna tankar

På stigar vindlande i berg och myr

Där vinden blåser in från Doggers Bankar

Med doft av tång och salt och äventyr

Och kom till Långevik, till sjökaptenen

Herr Johansson, som, mätt på havets skum

Nu vårdar äppelträden och syrenen

Och örtagården kring sitt Tustculum

Ja kom och se vårt Bohuslän om våren

Du Rönnerdahl, som äger blick för färg

Här går på vinröd äng de svarta fåren

Och rosa skyar över druvblå berg

Här svallar myllan lilabrun kring plogen

När Anders plöjer med sin norska häst

Och skutor med kinesiskt vitt om bogen

På golfströmsgröna svall styr mot nordväst

Kom ut till oss! Här kärnar Hulda smöret

Och legornshönsen värper ägg var dag

Här blir du frisk till hälsan och humöret

Här trivs du, Rönnerdahl, det lovar jag!

Här bygger Anders båtar och fioler

Här kan du fiska torsk och spela vals

Och tjusa oss med kullrande trioler

Ur Anders felor och din egen hals

Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna

Med slån och hagtorn, böjda djupt av storm

Med gamla båtvrak som har multnat gröna

Men än, i brustna skrov, bär vågens form

Där mellan hav och land, på sand som skrider

På tång som gungar, kan du ensam gå

Och leva i de längst förflydda tider

Och i ditt släktes framtid likaså