Vi reste genom plast 
Vi reste genom allsköns skräp 
Vi lyfte Afrodites släp 
Och fann vad man vill se 
Vi släppte släpet i all hast 
Och reste vidare
 
Envar fick stå sitt kast 
Ur alla väderstreck kom blåst 
Venus. hon höll sitt bälte låst 
Vi grät, men utan hopp
Och hennes bälte var av plast 
Av plast var hennes kropp
 
På havet var det vind 
Vi surrade oss till en mast 
Cyklopens öga var av plast 
Sopran var var sirén 
Åh broder, vår kapten blev blind 
Vid superstjärnans sken
 
Förbannad denna stad 
Förbannad denna usla tid 
Där ingen ger den andre frid 
Kärlek är överlast 
Nu skriver jag en sista rad 
Och pennan är av plast