Sitter och tänker på de gånger 

Som min mormor kom och hälsade på

Och jag minns än i dag den sagan

Om de älskade två

För det var en gång

En trött och ensam man vid en tjärn

Och han drömde om 

Att få hålla någon kär



Hör hur rävarna  viskar

Se hur ugglorna flyr

Alla tjädrarna spelar på en avlägsen myr

Hon försvann mellan furor

Med ett klingande skratt

Så förförisk men svår att förstå

Hon är skogens rå



Borta var förnuft och klokhet

Det hjälpte inte alls vad någon sa

Skogens troll de smög omkring och tissla

”Att detta är galenskap”

Alla älvorna kom

Och förmanade;

”Glöm bort och vänd om”

För ett lynnigt rå

Sägs att ingen kan lita på



Men han blev förtrollad

När hon plötsligt försvann

Han sprang efter och ropade

”Säg mig ditt namn”

Hon försvann mellan furor

Med ett klingade skratt

Så förförisk men svår att förstå

Hon är skogens rå



Trots att alla djuren 

Här är dina vänner

Är du lika ensam som jag

Trots att alla varnar för det här som händer

Lova mig att komma tillbaks



Så vid gryningen

Sågs de sitta tillsammans igen

För som mormor sa;

Störst av allt är kärleken



Om du någonsin hittar

Fram till kärlekens tjärn

Ska du stanna och lyssna

Jag vet att de är där

De försvann mellan furor

Med ett klingande skratt 

Hon är nyckfull men han kan förstå

För hon är skogens rå



Skogens rå förtrollar

Är ett lynnigt väsen