Se på luffarn som går där på vägen,

se på luffarn Guds lille fyr.

Så snart som det blir vår

går han ut och går

för att söka sig äventyr.



Han går så långt som vägarna räcker,

han har en oro och en längtan i sitt blod.

Och när som sola skin

då far vanvett i´n,

det är det som ger honom hans mod.



Han vill va fri som en fågel,

fri som en fågel.

Och då är det som

nånting ropar; – Kom!,

i hans galna luffareblod.



Han vill va fri som en fågel,

fri som en fågel.

Och då är det som

nånting ropar; – Kom!,

i hans galna luffareblod.



Se på luffarna som går där på vägen,

se på luffarn Guds lille fyr.

Nog blir han trött ibland

och då tänker han;

"Varför söker jag äventyr?"



"Varför måste jag vandra och vandra,

det finna så många klokare bestyr.

Så varför ska jag då

bara gå och gå?

Jag kanske vandrar åt helsefyr."



Han vill va fri som en fågel,

fri som en fågel.

Och då är det som

nånting ropar; – Kom!,

i hans galna luffareblod.



Han vill va fri som en fågel,

fri som en fågel.

Och då är det som

nånting ropar; – Kom!,

i hans galna luffareblod.