Så tystnar åskans aria, dess mullrande jeremiad
Och molnarméer böljar ned I en askgrå skenrökskavalkad
Som sveper in alla granars lemmar med sin aura, varligt
Dessa stilla väsens konturer prålar I ljusskiftningen saligt

[CHORUS:]
Skogen sover!
Snärjd av skenrökens törst
Skogen sover!
Stilla, ödestung och suggestiv
Skogen sover!
Av varselgivare, störst
Skogen sover!
Ändå fylld av pulserande liv

Ljudlöst ligger landskapet, blott djurliv hörs lågmält andas
Vargars sövande klagotoner när kvällningen så randas
Måhända och den örnhamn som råder högt på ett fjäll
Och skuggar med väldiga vingar över den friliga skogens tjäll

[CHORUS:]
Skogen sover!
Snärjd av skenrökens törst
Skogen sover!
Stilla, ödestung och suggestiv
Skogen sover!
Av varselgivare, störst
Skogen sover!

Vi kan endast dunkelt ana
Ugglornas spöklika läte
Som inseglar nattens bana
Från sitt månskensomgjutna högsäte

Se, där, yviga granars mörka hot
Likt svarta torn högt höjda
Över martallar med seg pelarrot
Vindbarkade och böjda

[CHORUS:]
Skogen sover!
Snärjd av skenrökens törst
Skogen sover!
Stilla, ödestung och suggestiv
Skogen sover!
Av varselgivare, störst
Skogen sover!