Hundralevan heter bussen

för hundraleva timmar

tar det in till stan

och nu med David bredvid mig



Vi bär lite grejer tillsammans

vi bär likadana kläder

bär hat och lantlig skam

vi döljer våran lukt



Höstljus

kastar bussens skugga

ner mjukt över vattnet

ner mjukt över sjön

och över Färjmansleden



Vi byter skog mot parker

vi byter våra bänner

till ingenting finns kvar

av Valla och Kastal