Nere vid Zinkensdamm en juninatt

gick jag  och undrade var jag hade vart.

På Hornsgatans öde stråk mötte jag dej.

Vi gjorde sällskap hem.

Vi gick hem till mej



Sällan visad ömhet

brann som en glöd i mej

Och ett barn i trasor

skrek efter bröd i dej.

Solens första strålar

kom genom rutans skumma glans

och en koltrast satt och sjöng

på ett tak någonstans.



Och när vi vaknade

föll regnet ner.

Vi köpte rom och frukt och något mer.

På Tantolundens golv av gräs

under blad och gren

där låg vi och drack

rom i regnet

rom så ljus och len.



Och jag sa: Jag tycker om dej.

Och du sa: Jag tycker om dej.

Det var väl bara nåt som vi sa

som vi sa för att det lät så bra.



I oktobernattens grav.

I Stockholms svarta skog

värms jag än av det du gav

och det du tog.

På hyllan under spegeln

där står ditt läppglans kvar.

Buteljen ligger tom i regnet.

Där våta löven far