Jag möter människor

på promenad

i varje blick en fråga utan svar,

ser samma sol bada

i samma hav,

ser måsar vinka

ser ett skepp som far



Vi trillar ner

en stund på jorden

håller oss i orden

bygger ett staket, en ram

Men inuti är rymden

lika stor som frågan

som blir kvar...

Den stora gåtan



Möter ett ansikte

som gör mig glad

en stjärna flämtar till

i mörkrets sal

En liten kil in i min ensamhet

som aldrig mättas,

aldrig föds av tal



Man trillar ner

en stund på jorden

håller sig i orden

lär sig något om sig själv

men ibland så känns det

som ett spel

ett ensamt tidsfördriv

där frågorna blir kvar...

Den stora gåtan