I en kvalmfylld, andlig öken har jag sett dem gå
Drabbade av själasoten, håglösa, med ilska i synen
Det är som sorgen aldrig skulle lämna deras ögon
Som om sinnet hade svartnat för evigt

Sammanträngda på ytor små
Lager på lager (i boningar grå) i ångestens högborg
Under jorden hastar de – jagande sökande; ingenting finnande
Varför stannar de aldrig upp?

Innan ni er fredliga gömma finner
I susande lundar tvingas även ni till vila
Inte en stilla undran – en rasande fråga;
Varför stannar ni aldrig upp?

Oändligt upplyst – för alltid höljd i mörker
Inga stjärnor ser jag lysa här
Vilka skalder dikta i denna dimma?
Vilka målare sina verk här färgar?
Oändligt upplyst – för alltid höljd i mörker
Vilka målare sina verk här färgar?