när du ligger vaken tänder av ifrån lyckligt gift

blöt i svett av vad du sett som ditt livs bedrift

med ett livstilsmagasin som din heliga skrift

gick du vilse nånstans? Hamna ur balans

du ånga på och tog för sant att inga andra vägar fanns

det ångrar du och hoppas på en andra chans

och 47 veckors ångest gör dig tom och svag

fast du skildras så stark i vart reklaminslag

och kring ditt frukostbord syns inga leenden till

fast du gjort allt som du kan för att få det som dom vill

som så ska vara bra, så som det ska va

du längtar efter lyckan men gör ingen djävel glad

det dom sa var ditt hem det ser du aldrig till 

för du slutar sällan kneget före fem

stress och jäkt igen, blev så knäckt min vän

sex var länge sen, tv:n är din enda vän

och där matas du med bilder av dom som pallar med

reser lite mer, jobbar lite mer, hänger hemma lite mer

och håller fest för lite fler 

lyckligt lottade och ler i stadens finare kvarter 

men en vanlig löneslav ser mest inkassokrav

stressar hem från jobbet för att hinna slappna av

det är nåt skumt med det här



för du pallar aldrig leva som dom där

hon är fokuserad men frustrerad, känslomässigt ruinerad

renskrubbad, avtrubbad och helt alginerad

där finns Soloft och Immigran mot sorg och migrän

där finns parfym mot hennes doft 

mot hennes krämpor finns en kräm

hennes livslånga ansvar över dölja sina år

skapar ångest inför mat på hennes armar finns det sår

tiden går men hennes längtan efter lycka den består

vill gärna hitta kärlek men vet inte om det går 

för hennes tiden är för liten, hennes budget för sliten

med en tvåa på södern med ett magsår som blöder

hennes byxa, för tajt, trots att hon äter light

vågar aldrig ge inviter för hon har för tjocka lår

om jag sköter mina kort rätt

om jag satsar cash på rätt häst

om jag bara kunde vinna

om jag bara kunde hinna motionera den där milen 

bara hade den där bilen

skulle allting bli så bra då skulle livet bli en fest

om bara lönen blivit hög

om jag varit mindre trög

om bara näsan vore rak

jag hade lite mindre bak

skulle jag kunna le som dom andra

dansa som dom andra

se ut som dom andra och kanske känna samma sak



den världen tycks smyckas av framgång och lycka

jag ser inga förtryckta

bara hänryckta flykt förryckta i ett mörker utan lycka se

den världen tycks krysta utan lust men med lysta stor

vissa surrogat är vi tystade är vi folk

sett i samma djävla tjat om och om igen

känn igen



stäng ditt magasin öppna ditt sinne för nog har du väl förstått

att deras falska grin allt de säger ska vara inne

bara bör bli ett minne blott

för vi ska väl inte hyckla 

om att allt mäts med sjuka mått

om man kan köpa sig sin lycka

vad är vårt inre då för nåt?



du köpte allt det där för att slippa vara ensam

ensam blev man

ensam är man

ensam  i ledan

från måndag till fredag

är man lämnad i sticket

svårt att fatta vinken

vad som fick dig att falla

alla andra tycks ju palla

lyckliga, snygga enligt klyshor och mallar

lyckliga, balla ror pojektet i land

kan allt du inte kan och fixar allt det där 

du aldrig lyckas med

så lätt att ryckas med

försöka bli som dom och därmed tryckas ned

förtryckta ser nånting dom aldrig kan bli

vi blir som det dom ser 

och därför handlar dom med oss 

och hamnar man fel 

och har gått vilse nånstans

vilsen själ försatt i trans ser sin chans på distans

och mannen det är lätt att tappa tron

när de lyckliga tycks leva i en annan dimension



tror du på fullaste allvar att svaret finns utanför dig själv?

när alla röster tystnat 

när du smetats med all skit

tror du på fullaste allvar att vägen till lyckan finns där?

utanför dig själv



vid massiva uppvigglande lögner

sluta lyssna och le, levande å å å gående

kan du inte se att dom gråter leende?

att dom lever, döende?