Hat vill väckas i dig

Med kärlek kan du släcka dess eld

Hatet vill väckas i dig

Med kärlek kan du släcka dess eld



Jag känner hatet cynismen flåsa mig i nacken

Jag vill, kärlek revolt, detta ska visst likna tacken

Sorg, frustration vill liksom snärja mig

Svart attack och jag kan inte värja mig

Jag kan inte berga mig

Jag vill börja skjuta slå

Gå från öm till rå, känns som man gör nåt då

Men när jag känner så, känner jag heller inget annat

Förbannat sant att nåt av en dröm besannas

I en sista millitant akt sätter tydliga spår

Våren går och blir till intet ändå

Jag känner misströst, svårmod, tomhet ingenting

Borde leta vägar men svärtan gör mig blind

Inget går in, ??, Inget som lockar

Drömmarna glömda, elden har slocknat

Men just när jag bestämt mig för att sluta lägga ner

Kommer drömmarna tillbaks och jag ser



När hatet tar överhand

Och sprider sig som brand

Det gör det ju ibland

Om sanningen ska fram

Då gör jag vad jag kan

För att lägga på ett band

Kyler ner med vann'

Men jag måste va sann



Ser dem kriga för makt

Kriga för land

De krigar för att ära sitt eget namn

Svårt att inte hata

Hata litegrann

Men att bygga på hat är att bygga på sand



Det blir inget beständigt

Mest kortsint och endligt

(Jag vet)

De agerar vänligt

I ett eländigt ständigt skådespel

Inget beständigt

Mest kortsint och endligt

(Jag vet)

De agerar vänligt

I ett eländigt ständigt skådespel



Förenklingar blir fördomar

Och fördomar i tanklöshet

Tar över allt

Så lätt att bara vara kall, i svart och vitt

I x och y, i tyst och lydig

Ifrågasätt inte allas sätt

Alla gör ett bevis för att

Hatet går i samma spår

Som enkel enskild jaktighet

Apartheid om du vill

Trolöshet på enighet

Hos alla oss som lever här tillsammans

Men så sjukt isär

Har du aldrig varit kär

I möjlighet, i hemlighet

I mötet med din verklighet

Med annat än det du faktist vet



Hat vill väckas i dig

Med kärlek kan du släcka dess eld

Hatet vill väckas i dig

Med kärlek kan du släcka dess eld