Rummen fylldes av det franska köket

Men kvinnan på sitt rum kysste ömt sin tygmadonna

Hon visste vad som skulle komma efter om hon gick nu

Ändå tog hon allt hon haft och la det i sin ficka

Och blåste ut ett ljus

Och flaskorna på spiselhällen lyste rött och tryggt

Och det var då hon såg att



Kärlek & hat är två lejon som aldrig får mat

Men kärlek & hat kan vara början på något helt underbart



Och så gick hon ner till kajen där hon la sig 

Och vinkade till en båt och till människor på kajen 

Så viskade hon, förlåt, och tog sin kappa av manchester

Och gav den till en våg som aldrig mera skulle frysa

Så gick hon därifrån

Upp och ner för Polhemsgatans tristaste kvarter 

Och det var där hon såg att 



Kärlek & hat...



Fåglarna på kronoberget sjöng en sång om friheten i nästa dröm

Och fångarna från taket smög sig upp på flaket

till en tvättbil destinerad för ett mycket äventyrligare liv



Kärlek & hat...