Jag vaknade på natten, då med tårar i ögonen och skriket från syrrans 

rum, att nu skulle han döda henne. Jag hade gråtit mig till sömns den 

kvällen, precis som alla andra när jag föreställde mig ett.. liv med varken 

rädsla eller misshandel, men allting sprack när jag vaknade och hittade 

min storasyster bland blodröda sängkläder och orden "nu ska jag döda 

kärringjäveln". Det var min mamma med en arm runt sitt struphuvud 

och jag önskade att allting fick sitt slut nu, men det fortsatte, du kan inte 

haft nåt samvete. Du såg min syster jämt med uppslitna handleder. 

Tänkte hela tiden att en dag så får du ångra dig, tog några sömntabletter,

la mig ner och somnade. Det var normalt i mina tankar för en 10-åring,

men när jag ser tillbaks så hör jag fan hur skit det låter.



Ref x2:

Till dom som haft det lika skitigt som jag, maskrosbarn från dag ett till

graven, vissa står kvar medans andra går under, men glömmer aldrig

skriken från den levande mardrömmen.



Men solen sken upp dagen efter och värmde mig, allting kändes bra tills

på kvällen, jag kom hem igen. Fyra syskon helt förkrossade av vad som

hänt, alla borde sett genom dörren som var på glänt. Men ingen gjorde 

nåt när mamma blev sönderslagen, och jag kan lova att den satt sina s

pår den dagen. Den dagen, då mitt liv skulle förändras, den dagen, då 

mitt liv skulle lämnas. Bakom mig, jag flydde från mina problem, bort 

från mina vänner, från alla som vet hur jag växte upp som liten med 

ångestattacker, tog pillar efter piller för att somna på natten. Men jag 

packade min väska och gav mig av, hatade mig själv för att jag lämnade 

Sara kvar. Jag var ju bara barn och tänkte på mig själv, förlåt, men jag 

kommer aldrig lämna dig igen.



Ref x3:

Till dom som haft det lika skitigt som jag, maskrosbarn från

dag ett till graven, vissa står kvar medans andra går under,

men glömmer aldrig skriken från den levande mardrömmen..