La da da da, Barrabas...



Ey, uh-huh

Tar det aldrig slut

Saltet gör att huden spricker upp, lämnar öppna sår där benen sticker ut

Kan inte annat än att småle

Har svårt att andas, jag förvandlas till en flugbuffé på två ben

Akilles klagar över skavsår

I sina nya Gucci-dojor, tål han mindre än ett barn tål

Och han har trampat mig på nerverna i fyra da'r

Det kan betyda att en sanddyna blir hans grav

Tur för han att jag har knappt energi

Att förmå mina ben att ta ännu ett kliv

Har slutat tro på att jag nånsin kommer dit

I horisonten väntar inget bättre liv, bara mer och mer

Jesus vill att jag förlåter dem

Som har förvisat mig från byn men jag har svårt att förlåta nån

Som håller käften för att rädda sitt skinn

Ni är smuts i mina ögon, ni betyder ingenting, ey



Men jag lovar att jag kommer tillbaks

Och inget kommer hjälpa er då den dagen gryr, nej

För hela byn kommer stå till svars

Och alla kommer få känna på mitt raseri



Uh-huh, okej

Akilles duka' under

Den sista timmen med en lipsill plågade mig mer än mina sjuka lögner

Jag känner hungern gro

Om jag ska följa i hans fotsteg så kommer jag åtminstone ha lugn och ro

Solen skapar illusioner, hallucinationer

Sanden blir till gräs, skuggor blir till floder

Det tycks försvinna varje gång jag kutar fram

Jag kupar händerna, skopar upp och suger i mig sand

Så plötsligt blir det natt

Blicken fastnar på en siluett som närmar sig, jag tror att hjärnan spelar spratt

En röst som säger fokusera min vän

Du har så lite kvar, du måste upp på bena igen

Jag vet att livet har vart orättvist

Men jag kan hjälpa dig på traven, lilla mänskogris

Om du vill så kan vi bilda en pakt med en droppe av blod

Behöver inget kontrakt, jag är en man av mitt ord



Men jag lovar att jag kommer tillbaks

Fast inget kommer säga dig när den dagen blir, nej

Och när jag kommer för att ta betalt

Så finns det ingen räddning eller amnesti



Okej, okej

Jag accepterar dealen

Han fyller på med mat och vatten plus en karta och kompass för den sista milen

Och på nåt märkligt sätt

Så verkar alla mina sår ha läkt igen och hela kroppen verkar fjäderlätt

Jag liksom svävar fram

Endast tyngd av mina minnen plus ett brinnande svärd i min vänstra hand

Och i min andra hand, en filofax med namn

Med tid och plats och garanti för vad som komma skall

Kalla mig känslokall, man kan bli kallad värre

Som att bli kallad Judas av sina bästa vänner

Att uteslutas och förskjutas fast det inte stämmer

Att förödmjukas nåt så sinnessjukt att allt man känner