Nu har du hittat någon annan, 

du har sprungit vidare.

Och jag bor kvar här i en kall tom stad där jag sakta suddas ut.

Och när jag vandrar hem längs åsögatan så ställer jag mig frågan om igen: 

- Får jag aldrig mer vara din vän ?



När du inte längre tar min hand 

på det sätt du en gång gjort,

och när du vänder bort din blick innan du ens har svarat min

då vill jag dränka mig i ni vet vad,

tills ingen känner igen mig som Patrik, han ja,  

han som var din vän.



Gav vi oss tid att fundera? 

- vad menar du med det?

Mitt hjärta vill mera

- du vill ändå vara fri.

Är det verkligen så att det vi hade aldrig kommer igen?

Får jag aldrig mera vara din vän?

Vem får nu vara din vän? 

Vem blir kvar hos dig? Tröstar och håller dig varm?



För det fanns stunder som jag lurat mig att det skulle bli vi två, 

miljoner sätt jag övertygat dig att stanna kvar.

Jag håller andan nu och hoppas att du ändrar dig, 

fast mina vänner skriker nej, nej, nej.

För ta mig an demonerna i ensamhet, 

hur ska jag orka det?



Gav vi oss tid att fundera? 

- vad menar du med det?

Mitt hjärta vill mera 

- du vill ändå vara fri.

Är det verkligen så att det vi hade aldrig kommer igen? 

Får jag aldrig mera vara din vän?

Vem får nu vara din vän?

Vem blir kvar hos dig? Tröstar och håller dig varm i den kalla natten?



Får jag aldrig mera vara din vän ?

Vem får nu vara din vän? 

Vem blir kvar hos dig? Tröstar och håller  dig varm i den kalla natten?



Kan vi ge oss en chans till? Kan vi ge oss en chans till?

Kan vi ge oss, ge oss, ge oss en chans till ?