Han tog det förgivet att se sitt hem igen
Men ändå va det långa vägar kvar där än
Han grät varje natt, han grät varje dag
Men han kände ändå styrka, aldrig var han svag

Landet i hans hjärta var svea må du tro
Han stupade i strid i nu vilar han i ro
Han ville åter se sin vackra fosterjord
Hans drömmar gick i kras och så hans ord

Han kämpade i nätter, han kämpade i dar
han kämpade sig blodig, men hoppet det fanns kvar
När svärdet än en gång skulle svingas mot sitt mål
Kände han en smärta och hjärtat slutade slå

Han var en ensam man, ingen märkte att han försvann
Han dog ensam i strid i kampen för sitt liv
Livets sista blick var av hat och förakt
Livets sista vind smekte hjärtats sista takt