Bara några få timmar till

Är vad som återstår av den timglassand

Han hällt i de öppna sår han haft i sin hand

Och vägen till den skog där han snart skall vila

Är trampad stig. Just här bredvid

Ett projekt, en insiktsfull väg ut ur den stekheta stad

Som bränner hans själ, den lämnar ingenting kvar

Att leda till, att åtrå, det värde han skall gå

Så efter år ev felande gärningar

Ett liv i glöd börjar stigen bli väg

Då börjar livet bli död



Han ser sig själv i sin spegel

När han sakta reser sig ifrån golvet

Han ser en blick av vilja för han ser inte trollet

Som svettas, som skadats, som lidit

För all tid av pina har hastigt glidit bort

I den flod av aggression

Som sköljt över hans kropp och sedan lämnat den i ro

Och när betänklighet och tveksamhet flytt hans kropp

Ensam i en tyst parad står viljan kvar



Som eko mellan väggar av stort kallt stål

Lägger vaggande ljus en strimma ned på bädden

Som vilar tom, men tomhet flyr från den vilja all tomhet skyr

Så som strömmen är avstängd och hyran betald

Hans familj och hans kära har fått vad som är kvar

Då återstår det bara att lägga sig ner och sova

Och ta emot den eviga nattens gåva