Skönhetsmiss och fröken störst chans att lyckas 

och jag minns henne som otroligt cool och vacker och verbal 

Men när hon tar min hand gråtandes och skälvandes

 på återträff för klass 8c finns det 

inte mycket kvar av flickan alla ville vara,

hon som vild och lycklig hånglade upp mig på examen -97 

Så vi drar oss undan från discokulans sken 

och i ett hörn tar hon min hand och säger lyssna Lasse lyssna: 



”Allt som vi sa, alla våra ideal, alla löften om det stora livet, ingenting finns

Kvar idag, ingen slås längre för det vi sa 

och det känns som om hela livet liksom domnat av”



Kajal som rinner från trötta ögon över en första rynka, kinder och läppar som 

Kunde krossa tusen tonårspojkars hjärtan men nu inte kan sluta darra av rädsla 

när du säger ”Hur kunde det bli så här? 

Vi som var så vackra och stolta och svor att vi aldrig, aldrig, aldrig, 

skulle bli som dom vi föraktade, gamla och fega”



”Allt som vi sa, alla våra ideal, alla löften om det stora livet, ingenting finns

Kvar idag, ingen slås längre för det vi sa 

och det känns som om hela livet liksom domnat av”