Rivningskåkarna stirrar dödsförskräckt på oss 

Dömda väntande under tunga mörka moln 

Himlen öppnar sig dränker oss från topp till tå 

Vi har inte tid skydda oss för makterna 



Så kall i svart och vit 

Så het pulserar rött 



Så kall, så het 

Ååhhh 

Så kall, så het 

Ååhhh......så kall 



Inga jurymän dömer oss dit vi ska 

Vi har inte tid nyckeln öppnar upp allting 

Värmen räddar oss tränger in i varje vrå 



Så kall av att vara tom 

Så het av att känna nått 



Så kall, så het.... 



Rivningskåkarna bryr sig ingen mänska om 

Bara stjärnorna lyste mer än någonsin 



Så kall, så het...