När grammofonen spelar på min farfars dagcentral 

lutar han sig tillbaka och minns sitt 50-tal 

det var helt andra tider men nog minns han väl än 

hur han följde henne hela vägen hem 



Då när folkparken levde och han nyss fyllt 25 

kunde han dansa hela natten inpå tidiga morgonen 

och han jobbade på gården tills av solen han blev bränd 

när han följde henne hela vägen hem 



Då var det fest när orkestern spelade upp 

han var ung och han var stark 

och stolt som en tupp 

och farmor hon var vacker som en älva på en äng 

när han följde henne hela vägen hem 



Solo 



Det är minnen ur livet men vem har tid med sånt där 

och vem frågar ens om fotot uppå hans sekretär 

av en kvinna så vacker som en älva på en äng 

som han följde hela vägen hem 



Nu är det tyst men uti hans egen värld 

drömmer farfar nyss kysst 

under farmors äppelträd 

Ja när grammofonen spelar kommer minnena igen 

då han följde henne hela vägen hem 



När grammofonen spelar nog minns han väl än 

hur han följde henne hela vägen hem