Se det är vackert utanför

snöflingor faller ner

och dör

faller lika lätt

som mina ord faller

när jag ser dej



Jag tycker inte om dej



Ännu en viskning saknar ord

ännu ett frö i frusen jord

alltid detta vemod

av sanningen

varför annars tveka



Kanske för minnenas skull

kanske för kärleks skull

kanske för den kyss

som aldrig lämnade min mun



Du tänjer vreden inom mej

säg vem är hon som skyddar dej

alltid denna lindans för din skull

jag faller

om jag tvekar



Hon står vid minnenas grind

bara det vackra

släpper hon in

vemod

får hennes hand av tveka



Jag borde säga det till dej

för det syns ju ändå

det som läpparna vägrar

i mina mörka blå



men kanske för minnenas skull

kanske för kärleks skull

eller för den kyss

som aldrig lämnade

min mun