solen lägger sig i havet

för att vila en stund

och jag somnar trygg

jag vet att jorden är rund

att allting

som nu är

i morgon ska

vara

som att himmelen och havet

alltid fångar färgen av varandra

att godhet är skön och djävulen

är svart som lavasand

att natten ger dagen

som sanning ger lögn

att dröm är dröm och inget mer

med det var innan kärleken kom

vände jord och himmel

berusade mina sinnen

när kärleken kom

viljan stod förringad och skymd

för ingen människa kan

svära sig fri

låta ske av vilja

bara be stilla

som då

ensam som på knä som i bön

låt den komma till mig

men alltid samma tystnad till svar

som omsluter mig

ingen människa är så ensam

som den som söker en annan

så var det innan kärleken kom

kom som vågor i stiltje

sten från sten skildes

när kärleken kom

skimrande som daggfrusen äng

som ett sommar regn

lekande fri

ingen vilja

kan styra den

när kärleken kom

med en röst jag kände

men inte hört på länge

och när jag vände mig om

bakom mig låg världen som ny

ingen människa kan

svära sig fri

låta ske av vilja

bara be

låt kärleken komma