NÃÆ'¤r skymningen Faller anlÃÆ'¤nder Han

FÃÆ'¶r att skÃÆ'¶rda frukt jag lÃÆ'Â¥tit gro i Hans namn



En mÃÆ'¤nniska vit och blek som elfenben

PÃÆ'Â¥ ett altare skuret ut ur stenen

HÃÆ'Â¥rd och kall ur Bergets kam

Som en sista GÃÆ'Â¥va till gunst fÃÆ'¶r Hans famn

"LÃÆ'Â¥t mig se lÃÆ'Â¥t mig kÃÆ'¤nna Din hand i min

Med klor som skÃÆ'¤r djupt i mitt skinn"

Vad det rÃÆ'¤tt vÃÆ'¤g att ta? Nu nÃÆ'¤r slutet ÃÆ'¤r hÃÆ'¤r

PlÃÆ'¶tsligt tvekar jag - NÃÆ'¤r jag slits isÃÆ'¤r



MÃÆ'¶tet ÃÆ'¤r det fÃÆ'¶rsta i sitt slag

Och frÃÆ'Â¥n och med morgondagen

Skall jag leva fÃÆ'¶r Hans synd

Men nÃÆ'¤r kÃÆ'Â¥pan Han faller till marken

Ser jag kvinnan framfÃÆ'¶r mig

Jag lÃÆ'Â¥tit drÃÆ'¤pa sÃÆ'Â¥ grymt...



...Hon ser pÃÆ'Â¥ mig och ler



Den fauna jag klÃÆ'¤tt Hennes nakna kropp med

HÃÆ'¤nger ÃÆ'¤nnu frÃÆ'Â¥n Hennes hÃÆ'Â¥r

Och axlar ner pÃÆ'Â¥ Hennes bara ben

Hon ser pÃÆ'Â¥ mig och ÃÆ'¶ppnar sen

KÃÆ'¤ften sin likt ett rovdjur tÃÆ'¶rstar efter Livets Vin



Av alla synder jag begÃÆ'Â¥tt

Var aldrig nÃÆ'Â¥gon lika grym som den hÃÆ'¤r

FÃÆ'¶r sent fÃÆ'¶rstÃÆ'Â¥r jag att jag sjÃÆ'¤lv

nu fallit offer fÃÆ'¶r min Tro

Jag trodde mig ha - Jag trodde mig fÃÆ'¶rstÃÆ'Â¥

Den svartkonst jag sÃÆ'Â¥r