Den första gång jag såg dig, det var en sommardag

På förmiddagen, då solen lyste klar

Och ängens alla blommor av många hundra slag

De stodo bugade i par vid par

Och vinden drog så saktelig, och nere invid stranden

Där smög en bölja kärleksfullt till snäckan uti sanden

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag

Den första gång jag tog dig uti handen



Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn

Så bländande som svanen i sin skald

Då kom det ifrån skogen, från skogens gröna bryn

Liksom ett jubel utav fåglars ljud

Då ljöd en sång från himmelen så skön som inga flera

Det var den lilla lärkan grå, så svår att observera

Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn

Så bländande och grann som aldrig mera



Och därför när jag ser dig, om och i vinterns dag

Då drivan ligger glittrande och kall

Nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag

Och vågens brus i alla fulla fall

Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter daga

Med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga

Att sommarsolen skiner på dina anletsdrag

Som rodna och som stråla och betaga