Så saligen tyst efter nattens regn!
Hur ljuvligt att få vakna i stugans frid och hägn!
När solen rann upp kom en regnsval ström
av skogens friska dofter, jag väcktes ur min dröm.
Jag drömde om älvor som badade, tysta,
kyssta av stjärnbelysta, skimrande svall
från ett ljudlöst, vällande vattenfall.


Det doftar från mossa och ormbunksrot,
Jungfru Mariae blomma, hon doftar mild och god.
Den doften bär löften - Jag finns dem nu;
- Dig endast skall jag älska, och du skall bli min fru.
Hur fjärran den tiden - och likväl, hur nära!
Kära min vän, kom låt oss lyssna en stund.
Ut från småbarnens rum smyger, tyst, John Blund.