Ett trolskt vargaland

Insvept i höstlig mantel

Utav tussmörkrets sfär

Ur sagans natt det stillsamt föddes

Likt nordanvädrets färd

Genom lövsalars prakt



En äventyrsfärd

Med drömmande tjärn och förrädisk myr

Där fjällväggar rest sig omkring

Och fimbulkölden lystet lurar

Där vargkörers klagohymn

Är pulsslag i mitt hjärta



Tronad av det bitterljuva rikets mäktiga lugn

I urskogens lavklädda pelarhall

Jag strävar längst vandringsstråken

I blåst och norrskenslyster



Vid synviddens rand

Ligger vitterdimmornas dok

Så tungt över trollbergens trakt

Togligt faller nu snö över norrland

Och gyller ås och stam

Vintern sänker sig ner



Oktobersnön täcker nu bygden

Stormarna river och sliter

Och i den dödolgres hamn

Skall blodet tjäla sig

När det obanade islandskapets vrede vaknar.



Jag strävar längst vandringsstråken

I blåst och norrskenslyster

Och de tvärvulna frostnätternas ankomst

Känns som själabalsam



Mot söder jag vandrat

Att skåda dess vida slätter

Då ett gastavred så lömskt Jag vände så mot norr

Och fann min själafrid