Pelle Näver "Utblick"

"Här formade fäderna yxa och kniv
av det solsprängda urbergets flis
Och hägnade härden
och värjde sitt liv,
på sitt strävhänta hedningavis"

På denna mark de stod och såg upp från Svea jord
Med blicken uppå valvet såg de stjärnor
Här följde ögat molnen, händer kände sol och regn
I skattad sky de spådde säkert väder

Jag hör att allt skall skrotas, att man allt bör riva ner,
Man säger: Det som var det finns ej längre mer
Att det äldre luktar unket, att det endast ger besvär
Man säger: Gamla ord skall icke finnas här

Ni säger: Finns inte, allt bör gömmas bort
Jag bär alltid med mig det som var
Ni säger: Borta, ej längre finns det kvar
Så jag sjunger om den värld, den värld som icke är

Äldre orden ni raderar, gamla sånger suddar ut
Men Gammel Grå är visare än så
Säg: Ej mer är det som var. Dock, jag ser det varje dag
Mina rötter skall ni aldrig kapa av

Ni säger: Finns inte, allt bör gömmas bort
Jag bär alltid med mig det som var
Ni säger: Borta, ej längre finns det kvar
Så jag sjunger om den värld, den värld som icke är

"Har du lyssnat till sången,
som böljande går,
om hembygdens hagar
och knoppande snår,
en solfamnad morgon om våren"

En klan av Liberaler, med latlort på var hand
Ändrar och förändrar som på känn
De skriker alla: Individ. Jag ser ett enigt kollektiv
Fattar ej det minsta och ett dugg

Ni säger: Finns inte, allt bör gömmas bort
Jag bär alltid med mig det som var
Ni säger: Borta, ej längre finns det kvar
Så jag sjunger om den värld, den värld som icke är

Ni säger: Finns inte, allt bör gömmas bort
Jag bär alltid med mig det som var
Ni säger: Borta, ej längre finns det kvar
Så jag sjunger om den värld, den värld som icke är

Ni säger: Borta, ej längre finns det kvar
Så jag sjunger om den värld, den värld som icke är