Jag ligger i sängen

Hon står vid fönstret och ser

snön falla, flinga för flinga

faller den sakta ner



Hennes kropp

som rymmer hennes själ

hennes väser och ande

den har ett linjespel

som ingenting annat har



På hennes rygg stannar arme'erna upp 

och slutar fred mitt i striden

På hennes rygg 

finner en pilgrim en källa

där vattnet hejdar tiden

Hennes rygg är ett landskap

hon nästan aldrig ser

En karta för en drömmare som jag



Dropparna rinner på rutan

Nu för hon sin hand

genom håret och låter det falla

över axeln fram



Hennes nacke är vit

det är längesen solen kysste den

Inte så vit som snön därute

ändå lyser den

som ingenting annat gör



På hennes rygg stannar arme´erna upp...

På hennes rygg ser min blick

all denna världens välbehag



Hon vänder sej om 

och ser på mej

och frågar vad det är

Jag sätter mej upp i sängen

och säjer: Om jag visste det



På hennes rygg

stannar arme´erna upp

På hennes rygg

finner en polgrim en källa

På hennes rygg har tiden

skulpterat fram ett landskap

för en drömmare som jag