Jag tyckte att jag såg dig i en biokö igår

en yvig gest, din hållning och ditt ilsket röda hår

jag skrek ditt namn och sen trängde mig dit fram där du stod

och sa förlåt till främlingen som vände sig och log

Du saknar ingenting med mig

jag lockar fram allt svagt i dig

jag borde ha varit omtänksam

men ändå gick jag fram



Så hur många gånger ska jag lämna dig

innan dörren ovillkorligt slår igen

Jag var aldrig den du en gång såg i mig

och du var mycket men du var aldrig min vän



Du ringde mig vid tre inatt från krogen eller nåt

och sluddrade om allt vi haft och bara kastat bort

Men flaskan ljög som vanligt, det är så med billigt vin

och allt vi nånsin kastade var lögner och porslin

Jag saknar ingenting med dig

Jag ljög för dig och du för mig

jag borde bara ha lagt på men lyssnade ändå



Så hur många gånger...



Jag är lycklig i min ensamhet, Susanne

jag har vuxit till en nästan mogen man

och jag har säkert redan drunknat i ditt vin

allt vi kastade var lögner och porslin