ibland går det veckor

en dag eller två

det kan dröja minuter

men sedan tränger sig tankarna på

mina minnen seglar

ut på det hav

där vår eviga lycka

förliste, gick i kav

vi var långt bort om räddning

ingen av oss hade en chans



vi drev hjälplöst

hjälplöst ifrån varann

hjälplöst

allt längre och längre bort ifrån land

i svartsjukans storm förde vågorna oss

långt ut på ett rasande hav

vi bad om ett under men vinden var för stark

vi drev hjälplöst

hjälplöst



det händer att jag står där

i porten utanför

ser ljuset från våra fönster

jag undrar var du var

visst var jag allt för vaksam

oron värkte i min själ

jag förstod inte bättre

jag försökte men allting blev fel

vi var långt bort om räddning

ingen av oss hade en chans



vi drev hjälplöst

hjälplöst ifrån varann

hjälplöst

allt längre och längre bort ifrån land

i svartsjukans storm förde vågorna oss

långt ut på ett rasande hav

vi bad om ett under men vinden var för stark

vi drev hjälplöst

hjälplöst



det har gått ett par år nu

du har flyttat från stan

funnit en ny kärlek

snart fått hans barn

om livet är vägen

som delar sig ibland

då står jag kvar vid vårt vägskäl

med min utsträckta hand



vi drev hjälplöst

hjälplöst ifrån varann

hjälplöst

allt längre och längre bort ifrån land

i svartsjukans storm förde vågorna oss

långt ut på ett rasande hav

vi bad om ett under men vinden var för stark

vi drev hjälplöst

hjälplöst

hjälplöst...