Jag vågar knappt lyfta bort täcket I min biomekaniska säng.
Jag känner doften av lik och saftgrogg I min kyo geometriska sömn.

Jag åkallar Jesus, men finner bara lögner och dålig sprit.
Jag förnimmer frälsning, men lämnas åt de lydiga och barnföreställning.

De tycks komma på parad, där jag stilla groggar med gastar.
Mörkrets snortunna fasad!

Jag åkallar Satan! Han smörjer min blomma med härsket smör.
Jag åkallar Satan! Han håller mig stadigt och vi sjunger I kör.

Jag dansar vilt med mörka änglar längs självföraktets strand.
Jag fjättrar dvärgar I skräckens avgrund - det är versionens kärna.

De tycks komma på parad, där jag stilla groggar med gastar.
Mörkrets snortunna fasad! Där jag stilla groggar med gastar.
De tycks komma på parad, där jag stilla groggar med gastar.
Mörkrets snortunna fasad!

En virvelvind av nekromantik, och sprit, mmm...
En virvelvind av nekromantik, och sprit, mmm...
En virvelvind av nekromantik, och sprit, mmm...

(Och ibland ligger jag och darrar när jag tänker på det.
Den ohyggliga, vedervärdiga stanken från en öppnad grav.)