Det var en fredagskväll i augusti

nittonhundranittio

Vi spela på ett ställe

Mellan Hällefors och Örebro

Det var nån potentat som hade fyrtioårskalas

Femtioåtta gäster och femtioåtta glas

Klockan blev väl fyra innan dom fått nog

Vi tackade för oss, men jag tror inte att vi log

Plötsligt kom det fram en krokig gammal man

ifrån nånstans

Han sa: - Jag har en sista önskan och detta

kanske är min sista chans

Var snäll och

Ta mej hem till Vansbro

Ta mej hem till Vansbro

Ta mej hem till Vansbro

Det var så länge sen och nu vill jag dit igen

Så ta mej hem



Vi sa: - Det går väl bra 

Vi ska bara packa ihop innan vi kör

Han tackade och log och tog sin säck och sa:

- Jag väntar utanför

Det var då som vi kom att tänka på en gammal legend

Om en man som for till fjärran land för längesen

Han hade tagit med en säck och sagt så här om den:

- Jag skall fylla den med guld innan jag kommer hem igen

Vi tänkte på den mannen, det kunde varit han,

vår nye vän

Så när vi kom ut då fråga vi: - Vem är du 

egentligen?

Han svara

Ta mej hem till Vansbro

Ta mej hem till Vansbro

Ta mej hem till Vansbro

Dom kallar mej för Himalaya Sven

Kan ni va snäll och ta mej hem



Ta mej hem till Vansbro

Ta mej hem till Vansbro

Ta mej hem till Vansbro…