hon känner sig sårad, ensam och liten 

men mest utav allt så känner hon sig sviken

sviken av dem som hon en gång hade älskat

och nu har hon förändrat sig till samma gamla människa

hon tittar upp mot stjärnorna, ser vad som står skrivet:

du är inte den som ska leva detta livet

hon skriker till sin gud, varför blev jag denna flicka

om jag aldrig kommer må bra och aldrig mera hitta,

men hon får inget svar, det existerar bara tystnad

hon skriker ut sin sorg med det är ingen som lyssnar,

nu på kvällen kommer gråten, sminket försvinner,

maskaran rinner ner och tårarna vinner

hennes kinder är våta och ögonen svider

men ingen ser varför denna lilla flicka går och lider,

hon försöker att prata men hon får inte fram ett ord

hon är tyst på insidan men skriker innombords



hon är flickan som inte kan va glad,

hon känner bara hat

hon är flickan som inte kan va glad,

hon känner bara hat



hon ger nu upp dehär livet och isolerar sig

i ett rum där hon alltid kan vara för sig själv

man måste alltid fortsätta vandra och förstå,

men flickan orkar inte mer så hon slutade att gå

och nu har hon gått vilse, kan inte hitta hem

hon är vilse på vägen, utan ngn vän

sviken blev för många, så hon orka inte vänta

vänta på en bättre tid ochs lippa o kämpa

dag efter dag, och varje bit för bit

har hon tagit sig egenom lyckorus och skit

hennes liv är som en mardröm, 

hennes mardröm är sann

det blir inte som i sagor, att kärleken vann

hon hade en bra vän, den bästa som hon haft

men henne svek hon, för hon inte fick plats,

plats i flickans hjärta som krossas när hon ler,

ber till sin gud om att slippa leva mer 



hon är flickan som inte kan va glad,

hon känner bara hat

hon är flickan som inte kan va glad,

hon känner bara hat





						     



						     Thanks to linnea_sveden@hotmail.com