Kom igen alla smurfar,

Nu sjunger vi!

Jaaaaa!

Kom igen!

(Sing)

Hahaha...

Det där var väl kul va!?

Men nu förstår ni, får ni va tysta för nu ska jag sjunga själv!



Smurfaren, har ingenstans att gå

När han kommit fram till slutet

Månen färgar alla skuggor blå

Han är ensam kvar där ute

Långt där borta, från en enslig gård

Lyser värmen ut i natten

Väcker hungern i hans frusna kropp

Som har levt på luft och vatten



Det gör ont, men går ändå

Du kan alltid vända om

Det gör ont, men går ändå

Du är här och kom hit som en smurfare



Klockan ringer för en ensam själ

Den har lånat röst av döden

Vill den illa eller vill den väl

När den räknar våra öden

Slutar tänka, det är svårt ändå

Du får ta en dag i taget

Smurfaren har ingenstans att gå

Om han går vid sista slaget



Det gör ont, men går ändå

Du kan alltid vända om

Det gör ont, men går ändå

Du är här och kom hit som en smurfare



Hallå, Flöjtsmurfen!

Jaa

Har du lust att spela lite flöjt för oss?

Jaja, det är klart!

Jättekul!

Lyssna!



Vad fint det låter Flöjtsmurfen!

Jaaaaaaaaaaaa!



Det gör ont, men går ändå

Du kan alltid vända om

Det gör ont, men går ändå

Du är här och kom hit som en smurfare



Smurfaren har ingenstans att gå,

men han kan ju följa med oss hem, eller hur!?

Jaaaaaaa!