Han vandrar hemåt efter gatan sent en fredagskväll

Då kommer det fram ett gäng och en av dom frågar efter eld

Jag är ledsen men jag röker inte säger han och börjar gå

Då får han en spark i ryggen dom springer fram och börjar slå


Vi lever i ett våldsamt samhälle som blir värre för varje dag

Vi kan inte bara stå och se på eller vänta på nästa slag

Vi måste börja kämpa för att detta ska få ett slut

För om det fortsätter i denna takt vågar man snart inte gå ut


Krutröken ligger tät i stan då en flicka springer fram

Bakom henne med dragen pistol kommer det en man

Med tårarna rinnande utför hennes kind springer hon för allt hon förmår

Redan vid tio års ålder har hon fått obotliga sår


Hon lever i ett farligt samhälle som är fyllt av våld och misär

Och trots att det blivit värre så är jag glad att jag lever här

Det är därför vi måste kämpa för att detta ska få ett slut

För först när det blivit fred på vår jord kan vi börja andas…